Give me tomorrow
JAG AR FRIIIII!! Ja, ungefar sadar kanns det. Efter att ha arbetat i Kathrine och paketerat mangos varje dag, minst 6 dagar i veckan minst 11 timmar om dagen. Aldrig mer sager jag bara. Det var med lattnad jag lamnade stallet och ni har mitt ord pa att jag aldrig mer kommer satta min fot dar igen. Dock kommer jag sakna sa otroligt manga, det ar konstigt hur nara man blir manniskor nar man reser under sa kort tid. Blake blev min narmaste van dar, vi umgicks varje dag i en manad 24 i 7. Man hinner med att prata om allt mellan himmel och jord under den tiden.
Just nu befinner jag mig i Darwin, och sitter for forsta gangen pa en dator pa over en manad. Jag kanner inte for att prata med nagon, samtidigt som jag kanner mig ensam. Haha.. jaa, nar man hanger med sa mycket manniskor konstant, borjar man langta efter ensamhet, och nar man ar ensam i en halvtimme sa kanner man sig ensamast i varlden. Imorse hade jag hela morgonen for mig sjalv, gick runt i lagenheten och skulle precis stalla mig och gora nudlar nar stromen gick. (De jag bor med glomde att betala) sa hade absolut ingenting att gora. Varst var att air condition slutade att fungera sa jag gick runt och svettades!
Jag kan inte vanta tills imorgon da jag lamnar Darwin och den har sjuuuka varmen, sitta pa en bar tillsammans med Elin och Andrea som jag inte sett pa 8 manader. Jag kan inte tro pa att de redan ar i Australien, det kanns sa overkligt. Jag ar sa himla exalterad av att traffa nagra som kanner mig utan och innan, nagra jag inte behover presentera mig for utan bara vara. Kommer bli de basta tva manaderna har tror jag.
Och ja, har aven sett pa facebook att det borjar narma sig jul. Jag fick mig en chock nar jag sag allas bilder pa lussekatter och forsta adventsljus. Jag hade ingen aning? Har ingen kansla alls, ingen julmusik, inge julpynt, inte kopt julklappar osv. Och att det ar stralande sol och 45 grader utomhus far mig ju inte direkt att bli pamind. Allt ar bakvant..
Herregud vad jag kommer sakna de jag jobbade med, speciellt en viss person. Att traffa sin dromkille i Australiens skithala var inte nagot jag raknat med.
Over and out my friends!
Just nu befinner jag mig i Darwin, och sitter for forsta gangen pa en dator pa over en manad. Jag kanner inte for att prata med nagon, samtidigt som jag kanner mig ensam. Haha.. jaa, nar man hanger med sa mycket manniskor konstant, borjar man langta efter ensamhet, och nar man ar ensam i en halvtimme sa kanner man sig ensamast i varlden. Imorse hade jag hela morgonen for mig sjalv, gick runt i lagenheten och skulle precis stalla mig och gora nudlar nar stromen gick. (De jag bor med glomde att betala) sa hade absolut ingenting att gora. Varst var att air condition slutade att fungera sa jag gick runt och svettades!
Jag kan inte vanta tills imorgon da jag lamnar Darwin och den har sjuuuka varmen, sitta pa en bar tillsammans med Elin och Andrea som jag inte sett pa 8 manader. Jag kan inte tro pa att de redan ar i Australien, det kanns sa overkligt. Jag ar sa himla exalterad av att traffa nagra som kanner mig utan och innan, nagra jag inte behover presentera mig for utan bara vara. Kommer bli de basta tva manaderna har tror jag.
Och ja, har aven sett pa facebook att det borjar narma sig jul. Jag fick mig en chock nar jag sag allas bilder pa lussekatter och forsta adventsljus. Jag hade ingen aning? Har ingen kansla alls, ingen julmusik, inge julpynt, inte kopt julklappar osv. Och att det ar stralande sol och 45 grader utomhus far mig ju inte direkt att bli pamind. Allt ar bakvant..
Herregud vad jag kommer sakna de jag jobbade med, speciellt en viss person. Att traffa sin dromkille i Australiens skithala var inte nagot jag raknat med.
Over and out my friends!
Kommentarer
Trackback
