Skydiving i Byron bay

Idag ringde klockan 5.30 och da var det bara kliva upp efter cirka 4 timmars somn, satta sig i en minibuss och aka vidare till nagot som skulle kunna ha blivit min dod - skydive. Nar vi var dar var jag nastan inte nervos alls, nej nervositeten kom nar vi satt i planen pa vag upp, och en av instruktorerna visar en klocka och sager "nu ar vi nastan halvvags" nar jag redan tyckte att det var alldeles for hogt. Nar forsta killen hoppade ut insag jag att "FAN, JAG VILL INTE, JAG GOR DET INTE, FAN HEEELLER" men det fanns ingen atervando. Mina ben skakade, mina fingrar, mitt hjatta slog dubbelslag. Han spande fast mig och tvingade mig att satta benen utanfor planen. Ratt konstigt att sitta och dingla med benen 14 000 ft over marken, jag var vid det har laget skrackslagen.

Efter att ha sett videon kan man verkligen konstatera hur hela min kropp HATADE att vara dar. Jag trycker in hela ansiktet for att vara sa langt ifran kanten som mojligt, vilket resulterar i fem dubbelhakor. Samt viker kroppen bakat och knyter ihop benen. Han drar bak mitt huvud och jag ser dod ut samtidigt som munnen ar oppen. Haha, skulle verkligen vilja kopa videon men min ekonomi tillater tyvarr inte det. Men har tre manader pa mig att fa ihop lite lappar sa kommer jag antagligen bestalla den. For jisses vad kul!  Aven om jag skulle gora det igen sa skulle jag nog aldrig se lika javla rolig och dum i huvudet ut.

Nar jag val hoppat ut fran flygplanet hade jag sadan jakla adrenalin-kick. Har aldrig haft en sadan kansla i hela mitt liv, det ar det absolut basta jag gjort. Att falla fritt i luften och titta ner pa marken, vilket man inte uppfattar verkligt utan ser ut som att titta pa en orienteringskarta. Verklighetsuppfattningen ar inte sa stor dar uppe i himmelen.

Sa ni som funderar pa att gora skydive och tanker att ni inte vagar. GOR DET. Nar ni val ar dar uppe finns det ingen utvag, vill du ner pa marken igen - maste du hoppa. Och instruktorerna var valdigt profficionella, utan dem hade jag aldrig gjort det. Men det var valdigt smidigt, och tro mig jag har aldrig skakat sa i hela mitt liv men samtidigt aldrig kannt mig sa bra och stolt efterat. DO IT :-)


Fraser Island

Just nu sitter jag och vantar pa att min buss ska komma om 1,5 timme. Vi hade ju sadan tur sa nar jag bokat Elin och Andreas biljett sa fick inte jag plats i den, sa far ta en buss som gar tre timmar senare. Jatteroligt tycker jag att aka buss i 10 timmar sjalv, hurra!

I Rainbow beach har vi varit pa Fraser Island och campinglivet fick verkligen sattas pa prov. Tre dagar utan dusch, laga mat mitt pa stranden, ata knastrig mat pga. sanden, grava sig en grop for att pissa i, sovande i talt utan kudde och madrass, skydda sig fran dingos och lukta bajs konstant, fick aven dela bil med tyskjavlar vilket forsamrade resan ratt mycket. De VAGRAR ju prata engelska aven om till och med ledarna sa till dem att det var otrevligt, de suckade bara som svar och fortsatte prata pa tyska. Min fraga ar, VARFOR reser tyskar? De ar sa forbannat javla trakiga, snala, sura, tysta, dumma i huvudet och umgas BARA med varandra och pratar BARA tyska. Jag, Andrea och Elin forsokte lista ut vad det har beteendet beror pa och vi valjer att skylla allt pa Hitler, javla hitler.

I alla fall, vi gled runt i vara monsterbilar pa varldens storsta sando, badade i sjoar, solade nar val solen bestamde sig for att titta fram, besteg ett megahogt sandberg (vilket ledde nastan till tarar och grym mjolksyra i benen), festade pa kvallarna med en trubadur som fick alla och sjunga med. Det fanns bada bra och daliga saker med Fraser, jag tror dock att vadret och tyskarna sankte ner resan. Men ja, fantastiska platser och mycket harliga manniskor.

Imorgon ska vi till Byron bay och vara dar i 4 dagar. Imorgon star fallskarmshoppning pa schemat, och jag ber till gudarna att slippa vara en av dem som fallskarmen inte falls ut for. Jag kan inte fatta att jag betalar for att hoppa ut genom ett plan?? Men om jag ska lyssna pa vad alla andra har sagt sa ar det en av de basta kanslorna man kan ha.

Nu ska jag forsoka att aterberatta en rolig handelse som hande inne pa supermarket har, ja jag vet att man inte ska aterberatta sant, men jag ger det ett forsok. Kanske skrattar ni, kanske inte. Men om ni inte skrattar ar det for att ni ar skittrakiga, eller for att vi var overtrotta.

Jag, Andrea och Elin skulle ga och kopa cigg. Andrea star forst i kon, jag bakom och Elin bakom mig.
- Hi, can i have Holiday please?
- Do you have your ID with you?
- Eeeeh.. oh noo..
- Oh, i can buy it. Sager jag utan att tanka riktigt..
- But.. I want one more please.
Kassorskan ser chockad ut och lagger fram tva paket.
Sen ar det dags for Elin att kopa som ocksa har glomt id, utan att tanka griper jag in igen och bara "I buy it" kassorskan far ett utbrott (som redan var en surkarring och bara "NEJ NEJ, DET HAR SER INTE BRA UT, GA UT HARIFRAN"
Vi gar ut, Elin utan cigaretter. Vi skulle borja roka men inser att vi inte har tandare. Elin bestammer sig for att ga in och kopa en, kommer ut efter cirka 10 minuter och har blivit nekad IGEN. Har far man tydligen inte kopa tandare om man inte kan visa legg och bevisa att man ar over 18 ar. Skamligt fick jag ga in och kopa en tandare. Vi kommer aldrig mer atervanda till den affaren igen. Australien har sa otroligt mycket lagar, dumma lagar. Dock har vi nastan aldrig tidigare varit tvungen att visa ID, men ja.. surkarring var det ju sa att.

Nu ska jag ga och posta julkort. Sa hall koll pa brevladan dar hemma :)

You only live once

Har precis klivit av "The Atlantic Clipper" efter tre fantastiska dagar. Det ar den basta baten jag varit pa, vilket de aven ar kanda for "den storta baten och aven den basta". Stralande solsken, kristallklart vatten, skonaste manniskorna, underbart crew, roligaste lekarna, snorkling, alldeles for mycket havande av goon osv. Helt javla fantastiskt underbart. Vi korde efter mottot "you only live once" och nar man hor en av sina basta vanner skrika "NUUU AR JAG LYCKLIG" ja, da vet man att livet ar ratt perfekt, bekymerslost och helt underbart. Kanns som om jag befinner mig i mitt "Happy place" just nu.

Innan vi gick pa baten gick vi till Peter pans (dar jag tidigare jobbat) for att lamna vaskorna. Var pa Jemma tittar pa mig och sager "jag behover tre tjejer" jag tittade tillbaka, gjorde en vinkning och sager "here we are". Hon behovde oss for att fylla upp en bat dar vi skulle agera modeller for deras nya reklamtidning. Sa det enda vi behovde gora var att spendera tre timmar pa en segelbat i stilla havet samtidigt som en helikopter cirkulerade runt vara huvuden och tog kort. Inte nagot man tackar nej till direkt. Kommer lagga upp bilderna har sa snart hon mailat dem till mig.

Nu ska vi ladda upp infor kommande aventyr. Och jag ska aven gora allt jag kan for att fa tillbaka min rost. Tappar alltid rosten nar det blir for mycket av det goda. Ikvall ska vi till en bar med alla som var pa baten for en sista kvall. Love it.

Oh, this is a start of something good, don't you agree?

Gah, blir galen.. Forsoker att uppdatera bilder pa facebook men det funkar ikke. Far heller inte over mina bilder pa mitt usb for att det star att det ar fullt, trots att det inte ar nagra bilder pa det? Lite smatt frustrerande. Men bilder kommer forhoppningsvis inom en snar framtid :)

Sa hur var det att se mina tva basta vanner efter 8 manader da? Helt fantastiskt, underbart och konstigt.. Fast vi foll in i vara monster pa en gang och det kanns inte ens som vi varit ifran varandra. Precis nar jag klev av planet i Cairns sa ringde Andrea och sa att de var i Cairns och vantade pa mig. Vilket jag inte hade en aning om eftersom vi inte haft kontakt da Elins telefon inte fungerat. Sa det var minst sagt en overraskning att se dem sta och vanta pa mig utanfor Hostelet. Utbrot i ett enda stort pratkalas, prata i mun, alla vill prata, alla vill lyssna mote.

Sa himla roligt att fa hora saker som hant hemma och kanna sig lite uppdaterad. Har kommit fram till att jag ar efter i musikvarlden, filmvarlden, "hant extra Saffle" osv. Kul nar Elin sa "ja i somras gjorde jag det, nar vi var i Usa gjorde vi det o det, forresten du har inte sett min tattuering val?" Da inser man att 8 manader ar ratt lang tid. Jag ar nu annu mer overtygad om att aldrig mer aka tillbaka till Saffle. Bara for att traffa mamma och pappa men alla mina vanner bor ju numera i Norge, so what's the point?

I fredags var vi ute och jaaaklar vad roligt vi hade. Dansade fran det vi kom till det vi gick, nar klockan slog 4 slutade Andrea dansa och sa "Nej, nu gar jag hem". Haha, sa vi foljde hennes order, gick till donken och sedan till hostelet. Just nu ar de ute och dyker (aviiiiis!) Men jag har redan gjort det sa valjer att spara mina pengar.

Vi har aven gjort en reseplan, och herregud vad vi har att se fram emot nu. Jag vet inte vad jag ser mest fram emot? Mata delfiner? Skydive? Bila genom Oz? Withsundays? Fraser? Surfa pa sand? Aka motorcykel? Sidney? Melbourne? OSV, det har kommer bli en fantastisk resa!!

RSS 2.0