Skydiving i Byron bay
Idag ringde klockan 5.30 och da var det bara kliva upp efter cirka 4 timmars somn, satta sig i en minibuss och aka vidare till nagot som skulle kunna ha blivit min dod - skydive. Nar vi var dar var jag nastan inte nervos alls, nej nervositeten kom nar vi satt i planen pa vag upp, och en av instruktorerna visar en klocka och sager "nu ar vi nastan halvvags" nar jag redan tyckte att det var alldeles for hogt. Nar forsta killen hoppade ut insag jag att "FAN, JAG VILL INTE, JAG GOR DET INTE, FAN HEEELLER" men det fanns ingen atervando. Mina ben skakade, mina fingrar, mitt hjatta slog dubbelslag. Han spande fast mig och tvingade mig att satta benen utanfor planen. Ratt konstigt att sitta och dingla med benen 14 000 ft over marken, jag var vid det har laget skrackslagen.
Efter att ha sett videon kan man verkligen konstatera hur hela min kropp HATADE att vara dar. Jag trycker in hela ansiktet for att vara sa langt ifran kanten som mojligt, vilket resulterar i fem dubbelhakor. Samt viker kroppen bakat och knyter ihop benen. Han drar bak mitt huvud och jag ser dod ut samtidigt som munnen ar oppen. Haha, skulle verkligen vilja kopa videon men min ekonomi tillater tyvarr inte det. Men har tre manader pa mig att fa ihop lite lappar sa kommer jag antagligen bestalla den. For jisses vad kul! Aven om jag skulle gora det igen sa skulle jag nog aldrig se lika javla rolig och dum i huvudet ut.
Nar jag val hoppat ut fran flygplanet hade jag sadan jakla adrenalin-kick. Har aldrig haft en sadan kansla i hela mitt liv, det ar det absolut basta jag gjort. Att falla fritt i luften och titta ner pa marken, vilket man inte uppfattar verkligt utan ser ut som att titta pa en orienteringskarta. Verklighetsuppfattningen ar inte sa stor dar uppe i himmelen.
Sa ni som funderar pa att gora skydive och tanker att ni inte vagar. GOR DET. Nar ni val ar dar uppe finns det ingen utvag, vill du ner pa marken igen - maste du hoppa. Och instruktorerna var valdigt profficionella, utan dem hade jag aldrig gjort det. Men det var valdigt smidigt, och tro mig jag har aldrig skakat sa i hela mitt liv men samtidigt aldrig kannt mig sa bra och stolt efterat. DO IT :-)
Efter att ha sett videon kan man verkligen konstatera hur hela min kropp HATADE att vara dar. Jag trycker in hela ansiktet for att vara sa langt ifran kanten som mojligt, vilket resulterar i fem dubbelhakor. Samt viker kroppen bakat och knyter ihop benen. Han drar bak mitt huvud och jag ser dod ut samtidigt som munnen ar oppen. Haha, skulle verkligen vilja kopa videon men min ekonomi tillater tyvarr inte det. Men har tre manader pa mig att fa ihop lite lappar sa kommer jag antagligen bestalla den. For jisses vad kul! Aven om jag skulle gora det igen sa skulle jag nog aldrig se lika javla rolig och dum i huvudet ut.
Nar jag val hoppat ut fran flygplanet hade jag sadan jakla adrenalin-kick. Har aldrig haft en sadan kansla i hela mitt liv, det ar det absolut basta jag gjort. Att falla fritt i luften och titta ner pa marken, vilket man inte uppfattar verkligt utan ser ut som att titta pa en orienteringskarta. Verklighetsuppfattningen ar inte sa stor dar uppe i himmelen.
Sa ni som funderar pa att gora skydive och tanker att ni inte vagar. GOR DET. Nar ni val ar dar uppe finns det ingen utvag, vill du ner pa marken igen - maste du hoppa. Och instruktorerna var valdigt profficionella, utan dem hade jag aldrig gjort det. Men det var valdigt smidigt, och tro mig jag har aldrig skakat sa i hela mitt liv men samtidigt aldrig kannt mig sa bra och stolt efterat. DO IT :-)
Kommentarer
Trackback
