Some words.

Idag ar en sadan dag som jag bara skulle vilja aka hem en svang. Bara saga hej till alla, ha dem nara istallet for att vara tvungen att hora en rost igenom telefonen. Jag vet inte riktigt vad det beror pa, kanske ar det for att Sanna precis kommit hem till Saffle, kanske ar det bara den efterlangtade hemlangtan som kommer och halsar pa en svang. Den har ju inte varit har sa mycket overhuvudtaget, sa jag kanske fortjanar det.

Over till annat. Jag och syrran kallar Micke for banankungen, eftersom han nu har ansvar for gronsaksavdelningen pa Pekas. Sjalvklart svimmar banankungen i bananerna.

Det jag har gjort sen vi pratade senast ar zoo, utekvallar, 19-arskalas, fatt facebook pa mobilen (!) Ja, jag ar val nagra ar efter med allt, men guuuud va fran jag kanner mig nu! :D


Tungpiercing

Sa nu sitter spiken i tungan som jag velat gjort sedan jag var 13 ar. Mamma och pappa ar val antagligen inte allt for overlyckliga, med tanke pa att pappa fortfarande inte kommit over Sandras som hon gjorde for fyra ar sedan. Men den ska ju faktiskt inte sitta dar for alltid heller. Fick namligen annu ett litet ryck har. Skulle bara ga in i affaren med Emilia och fraga vad det kostade och sa dar. Sedan satte jag mig i piercingstolen, livradd och hjartklappning. Trodde jag skulle grina dar ett tag. Hon bad mig sluta mina ogon samtidigt som hon holl tungan i en tang. Stack in nalen och sen var det done. Hann knappt reagera, det varsta var munskoljet innan som sved i kaften och tangen, annars var det mest obehagligt att veta "jaha, nu sticker hon en sylvass nal genom tungan, uuuj vad skont". Nu vare gjort, jaa nu var det gjort! Emilia var ju inte det basta sallskapet, innan peppade hon mig och sa att om hon hade velat gjort det skulle hon bara gora det. Nar jag val lag pa operationsbordet sager hon "uuuusch jag skulle fan aldrig gora det, hur mycket jag an velat, det kommer gora svinont, tungan ar ju jattetjock vet du". Stryk ska hon ha. Nu funderar jag pa navelpiercing och tatuering.


Jag kan inte prata med dig nar du tittar bort.

I forrgar fick jag ett ryck och bestamde mig for att lana en hundvalp. Fick hora att man kunde gora det av en arbetskompis och blev huuur sugen som helst. Har alltid viljat haft en hund och jag orkade inte ga ut igar sa jag slog till. Valde en liten chihuahua. Gud vilken sotnos. Kande mig som en mamma pa en gang och livradd for att den skulle ga sonder. Tank hur jag kommer bli nar jag far en bebis, kommer inte komma sova over huvud taget. Alex var med mig och hamtade den och sedan gick vi hem till henne. Alexandra ar ju varldens basta hundvakt sa nar jag inte orkade mer fick hon ta over. Nar det narmade sig natten bestamde jag mig for att ga hem med den lilla krabaten och nagonstans dar borjade helvetesnatten. Jag vagade inte ha den i sangen eftersom den ar sa liten och radd att mosa eller knuffa ner den nar jag sover. Sa jag tog en lada och baddade med en filt och la den i. Den somnade och vaknade val en halvtimme senare, knallde, forsokte hoppa upp i sangen. Bajsade pa golvet 2 ganger och kissade 3. Ja, jag tog ut den pa promenad tva ganger innan laggdags. Jag sov inte en blund sa nu ar jag sa trott sa jag tror jag ska do. Och att vakna klockan 3 och plocka upp bajskorvar pa en helttacksmatta ar inget som hor till vardagen for mig.

Men den var ju sa sot sa tillslut la jag den i sangen. (Klockan 6 pa morgonen efter allt harj) Men ville den ligga still? Ikke. Har skulle det harjas annu mer. Sa da la jag ner den pa golvet, nej men da skulle den upp. Och sadar hallde det pa hela natten och morgonen tills jag skulle aterlamna den. Nu har jag placerat mig pa ett internetcafe men ska strax ga hem och ta igen all somn. (Och stada)

Vad gjorde jag annars igar? Vaknade upp hos Alex efter en asrolig utekvall. Sedan slappade vi, at lunch med Emelie och Elise. Drog till pasific fair, men vi bada var sa bakis sa vi satt och vantade pa en buss.

What's in your head?

Den här bloggen verkar ju dö ut. Jag är ledsen för det men som jag tidigare sagt så har jag aldrig dator och när jag väl sitter där så svarar jag bara på mejl och spanar runt vad folk i Säffle har haft för sig i veckan, sånt intressant som en kopp the, ätit en smörgås, solat och ja, ni vet.. sånt intressant som man såklart inte vill missa.

Det senaste som hänt är att Alex har anlänt. Kändes helt sjuk när jag såg henne, ungefär som "vad fan gör du i mitt Australien?!" Haha. Det första vi gjorde var att dra till en Irlänsk pub och hävde öl, hon levererade Säffleskvaller och annat smått och gott. Skönt att prata med en person som man kännt längre än 3 månader. Kom även en trevlig gubbe som envisades med att hålla oss sälskap, när vi tackade nej kom han tillbaka med öl till oss. Han berättade även att vi skulle bli våldtagna här och att den mannen vi gifte oss med skulle vara lyckligt lottad.

Igår var vi ute igen med Laura och Laura2, även lite grabbar från Wicked. Kommer knappt ihåg något av kvällen då goonet slog till hårdare än någonsin. Men tror det var en rolig kväll i alla fall. Eftersom jag inte orkade gå hem somnade jag gött i Pashas säng. Skickade även hundraåtta kärlekssms till alla på min kontaktlista. Blir ju lite sentimental ibland. Han kom hem dagen efter och uppskattade det nog inte lika mycket som jag. Är man trött så är man. Tog taxi hem på morgonen, utkletat smink, tovigt hår och kort klänning. Såg alltså ut som om jag gjorde en walk of shame. Självklart var det tvungen att stå en barnfamilj i hissen när en spritstinkande brud kliver in. De skrattade åt mig. Man kan faktiskt inte vara en skönhet jämt.

Nu ska jag umgås lite med Alex innan jag drar iväg och jobbar två timmar. Helt totalt värdelöööst. Hoppas ni har det bra där borta. Och Bea, hoppas du får en fantastisk tid i Ayia napa!! Jag är avundsjuk faktiskt. Det är mitt nästa mål, barskola.

RSS 2.0