Take care, girl.
Idag provjobbade jag på en nattklubb i baren, vilket var väldigt roligt. Men jag märker tydligt att jag har glömt bort vad jobbigt det är att jobba med tanke på att jag inte haft ett seriöst jobb sedan jag lämnade Sverige. Så det värker rätt gött i benen just nu eftersom jag inte hade på mig några riktiga skor. Jag gillar inte att vara ny på ett jobb, när man måste fråga om allt och inte riktigt hittar något på kassan eller någonstans. Jag vill kunna allt utantill och inte fråga, typiskt mig. Efter skiftet 03.30 (!) sa chefen att hon var väldigt imponerad av min prestation och undrade om jag ville bli anställd. Självklart vill jag det, pengar gled ner rätt fint i fickan också. Wiho, påfyllning. Helt okej att redan ha två jobb för att bara varit i Airlie i två dagar.
Efter jobbet bestämde jag mig för att gå hem, trots att det är så mörkt (och ingen belysning heller för den delen) att man inte ens kan se sina egna fötter. Det är ju lika bra att jag vänjer mig eftersom jag har många nätter framför mig. När jag kommer in på en avskild, rätt mörk väg ser jag en kille komma springande. Han skriker "stanna, du måste vänta.. jag menar allvar, snäälla vääänta" Jag blir så chockad, så dum som jag är väntar jag. Den här killen kommer alltså ut från skogen. När han är framme vid mig faller han ihop och ligger raklång framför mig. Jag visste inte vad jag skulle göra och ångrade genast att jag var så dum och väntade, men var rädd att han skulle springa efter mig annars.
Till slut reser han sig upp och säger "det är allvar, en kille håller på och slå ihjäl sin tjej där nere" samtidigt som han pekar in mot skogen, liksom en ännu mörkare plast. Jag svarar att då borde han ringa polisen. Men han hindrade mig snabbt och sa "att han ville inte dra in polisen, det var onödigt. Om bara du följer med mig så kan vi stoppa dem tillsammans". Nu började jag bli rädd, inte en kotte skulle se, eller få reda på om den här killen skulle på något sätt skada mig. Så jag svarar snabbt att jag inte har tid. För jag menar, om det här nu verkligen skulle hända, varför skulle det inte vara rädd att dra in polisen? Redan där fall mönstet.
Jag går iväg snabbt och när han är utom synhåll börjar jag springa. Det läskiga är att det är såå många ställen utan gatubelysning, och även en ödslig park som jag måste gå igenom. Jag vänder mig sedan om när jag börjar närma mig parken och ser att någon följer efter mig. Fick sådan jävla panik och sprang allt jag kunde, när jag väl kom hem sätte jag mig och tittade i väggen. Ställer mig frågan varför, varför, varfööör ska alla skumma typer prata med just mig? Usch, det var så läskigt så jag kommer aldrig mer gå hem igen. Lägger hellre 70 spänn varje dag på taxi faktiskt.
Nu ska jag sova, ta hand om er där ute.
Efter jobbet bestämde jag mig för att gå hem, trots att det är så mörkt (och ingen belysning heller för den delen) att man inte ens kan se sina egna fötter. Det är ju lika bra att jag vänjer mig eftersom jag har många nätter framför mig. När jag kommer in på en avskild, rätt mörk väg ser jag en kille komma springande. Han skriker "stanna, du måste vänta.. jag menar allvar, snäälla vääänta" Jag blir så chockad, så dum som jag är väntar jag. Den här killen kommer alltså ut från skogen. När han är framme vid mig faller han ihop och ligger raklång framför mig. Jag visste inte vad jag skulle göra och ångrade genast att jag var så dum och väntade, men var rädd att han skulle springa efter mig annars.
Till slut reser han sig upp och säger "det är allvar, en kille håller på och slå ihjäl sin tjej där nere" samtidigt som han pekar in mot skogen, liksom en ännu mörkare plast. Jag svarar att då borde han ringa polisen. Men han hindrade mig snabbt och sa "att han ville inte dra in polisen, det var onödigt. Om bara du följer med mig så kan vi stoppa dem tillsammans". Nu började jag bli rädd, inte en kotte skulle se, eller få reda på om den här killen skulle på något sätt skada mig. Så jag svarar snabbt att jag inte har tid. För jag menar, om det här nu verkligen skulle hända, varför skulle det inte vara rädd att dra in polisen? Redan där fall mönstet.
Jag går iväg snabbt och när han är utom synhåll börjar jag springa. Det läskiga är att det är såå många ställen utan gatubelysning, och även en ödslig park som jag måste gå igenom. Jag vänder mig sedan om när jag börjar närma mig parken och ser att någon följer efter mig. Fick sådan jävla panik och sprang allt jag kunde, när jag väl kom hem sätte jag mig och tittade i väggen. Ställer mig frågan varför, varför, varfööör ska alla skumma typer prata med just mig? Usch, det var så läskigt så jag kommer aldrig mer gå hem igen. Lägger hellre 70 spänn varje dag på taxi faktiskt.
Nu ska jag sova, ta hand om er där ute.
Kommentarer
Trackback
