setyoufree

Sa nu sitter spiken i tungan som jag velat gjort sedan jag var 13 ar. Mamma och pappa ar val antagligen inte allt for overlyckliga, med tanke pa att pappa fortfarande inte kommit over Sandras som hon gjorde for fyra ar sedan. Men den ska ju faktiskt inte sitta dar for alltid heller. Fick namligen annu ett litet ryck har. Skulle bara ga in i affaren med Emilia och fraga vad det kostade och sa dar. Sedan satte jag mig i piercingstolen, livradd och hjartklappning. Trodde jag skulle grina dar ett tag. Hon bad mig sluta mina ogon samtidigt som hon holl tungan i en tang. Stack in nalen och sen var det done. Hann knappt reagera, det varsta var munskoljet innan som sved i kaften och tangen, annars var det mest obehagligt att veta "jaha, nu sticker hon en sylvass nal genom tungan, uuuj vad skont". Nu vare gjort, jaa nu var det gjort! Emilia var ju inte det basta sallskapet, innan peppade hon mig och sa att om hon hade velat gjort det skulle hon bara gora det. Nar jag val lag pa operationsbordet sager hon "uuuusch jag skulle fan aldrig gora det, hur mycket jag an velat, det kommer gora svinont, tungan ar ju jattetjock vet du". Stryk ska hon ha. Nu funderar jag pa navelpiercing och tatuering.