Tvivel

For lite mer an tva manader sedan bestamde jag mig for att aka till Australien. Hade det inte varit for min syster hade jag nog inte kommit pa den ideen, resa visst, men inte sa lang borta kanske. Innan jag skulle aka hade jag rent ut sagt panik och jag forsokte hitta pa anledningar for att slippa aka. Typ bli dodssjuk. De forsta veckorna var jobbiga, det var mycket som snurrade runt i den dar lilla skallen och mycket saknad. Var verkligen detta nagot jag ville gora? Passar det mig att resa? Och nu efter tva manader kan jag saga att det ar det har jag vill gora i mitt liv. Jag angrar inte en sekund att jag akte. Sa manga rastlosa dagar jag haft hemma, sa manga ganger jag inte velat resa mig ur sangen for jag tycker att det ar trakigt nar det aldrig hander nagot nytt. Som sagt sa har det gatt tva manader och jag kan inte komma pa en enda dag jag varit rastlos pa. Det hander alltid nagot nytt, det ar alltid sa jakla spannande. Jag alskar det har livet. Men ja, sjalvklart saknar jag mina hjartan dar hemma. Men det har, ar fan att leva. Sa levande som jag kanner mig nu har jag aldrig gjort i hela mitt liv. Och for forsta gangen lever jag i nuet, jag tar en dag i taget och jag vet aldrig hur dagen ska sluta.

Sa ni som funderar pa att resa, GOR DET. Tank inte sa mycket. For ibland ar det bara en sjalv som star ivagen for sina drommar. Och allt behover faktiskt inte vara sa planerat hela tiden.


Love. /Angelica

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0