setyoufree

Under tiden jag varit i Norge har jag träffat så otroligt underbara människor. Personer jag knappt känner har öppnat sig och delat med sig av personliga problem, sådant som jag aldrig vågar öppna munnen om, bara med mina allra närmaste. Jag har insett att det kommer bli svårt att lämna, jag har blivit vuxen här. Jag tjänar mina egna pengar, jag betalar mina egna räkningar, jag handlar min egna mat, jag kommer och går som jag vill och det är ingen som kan kontrollera mig. Samtidigt ekar orden i huvudet "när fan blev jag så här jävla vuxen?". Jag som för några månader sedan knappt kunde tvätta mina kläder själv.

Och det känns som det var igår som jag gick på högstadiet och betvivlade livet, grubblade på "bekymmer" och min framtid sträckte sig just då till vad den kommande helgen hade att erbjuda. Jag har insett att jag älskar att vara precis såhär fri och jag vågar stå på mina egna ben. Andrea sa här om dagen "Jag hade ingen aning om att jag skulle få det så roligt i Norge, tänk vad roligt jag kommer få på andra ställen". Den där meningen har jag gått och tänkt på väldigt mycket. Jag känner att jag är färdig med Norge nu, jag är redo för annat. Jag har världen framför mina fötter och jag vill bara kasta mig ut, flyga, pröva mina vingar. Om det nu skulle vara så att någon hugger av mina vingar, ja då har jag i alla fall tagit steget ur boet, eller hur?