Australien
Nu, ÄNTLIGEN är vi framme i Australien. Flyget mellan Brisbane och Airlie Beach kan ha varit det värsta någonsin. Det skakade nästan hela vägen och det kändes som jag skulle spy precis innan vi landade, att ha en skrikande bebis i örat hela vägen är inte heller det roligaste. Väl framme stod Kirk och väntade på oss, men han hade en timme kvar på jobbet så vi fick sätta oss ner och roa oss på egen hand. När han slutat jobbet tog vi båten över till Airlie beach och sedan blev vi hämtade av hans rumskompis, som jag uppenbarligen redan har glömt namnet på..Det tråkiga är att det har regnat hela dagen här vilket det inte gjorde i Brisbane (sol och 26 grader varmt), men Kirk har sagt att det kommer bli bättre så det hoppas jag på. Vi stannade på Mc donald's på vägen och mosade i oss all matbrist vi förlorat på grund av den fruktansvärda flygplansmaten. Tänk vad en big mac och co kan rädda situationen.
Lägenheten som vi bor i är så jävla fin. 300 kvd och utsikt mot havet. Fick ett eget rum med en stor dubbelsäng så jag är mer än nöjd! Skönt att kunna välja lite ensamhet ibland. Jag har för övrigt fortfarande inte fattat att jag är i Australien, frågan är när det ska gå upp för mig? Kvällen innan grinade jag som ett litet barn, sen när jag sa hej då till familjen och lite tårar på planet men annars helt torrt vilket är en stor överaskning för att vara mig. Det jag tycker är mest jobbigt just nu är språket, de pratar både snabbt och otydligt vilket gör att jag ofta får säga "va?" men det blir bättre med lite tålamod. När jag kommer hem ska engelska inte vara något problem för mig!
Nu ska jag försöka hålla mig vaken tills Sandra och Kirk kommer hem från träningen. Det är riktigt tufft eftersom tiden är helt upp och ner. Har inte sovit speciellt bra på planen heller. Får bli några Big brother avsnitt så inte mina ögon klistras ihop.
Lägenheten som vi bor i är så jävla fin. 300 kvd och utsikt mot havet. Fick ett eget rum med en stor dubbelsäng så jag är mer än nöjd! Skönt att kunna välja lite ensamhet ibland. Jag har för övrigt fortfarande inte fattat att jag är i Australien, frågan är när det ska gå upp för mig? Kvällen innan grinade jag som ett litet barn, sen när jag sa hej då till familjen och lite tårar på planet men annars helt torrt vilket är en stor överaskning för att vara mig. Det jag tycker är mest jobbigt just nu är språket, de pratar både snabbt och otydligt vilket gör att jag ofta får säga "va?" men det blir bättre med lite tålamod. När jag kommer hem ska engelska inte vara något problem för mig!
Nu ska jag försöka hålla mig vaken tills Sandra och Kirk kommer hem från träningen. Det är riktigt tufft eftersom tiden är helt upp och ner. Har inte sovit speciellt bra på planen heller. Får bli några Big brother avsnitt så inte mina ögon klistras ihop.
Kommentarer
Trackback
