Good times in Oslo


Det snurrar i min skalle

När jag var 9 år skrev jag i min dagbok om det största problemet jag hade just då. Jag var just då medlem i Sonuskören på kyrkan och vi hade alla blivit tilldelade en röd pärm som vi skulle få ha alla låttexter i. Den var som sagt röd, med en etikett där man skulle skriva sitt namn på, prydd med lite noter. Jag tyckte den var otroligt fin och värdefull. Min mamma råkade kasta den här pärmen och det var då helvetet brakade lös. Hon gav mig en annan pärm som "plåster på såret", den var svart och ful. Med gula hörn, ni vet en sådan vanlig som lärare har.

Alla andra på kören hade en röd och bara tanken på att dyka upp med den här svarta och gula pärmen fick mig att vilja hoppa från ett stup. I dagboken står det med stora bokstäver "Jag vill inte ha en svart ful pärm, jag vill ha en röööd, dumma mamma" och jag hade även målat en bild. Så. arg. var. jag. Jag grinade hela den dagen, jag satt på golvet i mitt rum minns jag, och tänkte på hur de andra tjejernas ansiktsuttryck skulle vara när de fick se mig med den här fula pärmen.

När jag tänker på det idag så får jag ett leende på läpparna. Tänk om någon hade knackat den här 9-åringen på ryggen och sagt, titta här: Om 11 år så kommer du vara tvungen att tvätta själv. Du kommer ha ett heltidsjobb där du får jobba svetten av dig. Du kommer vara tvungen att betala din hyra. Du kommer ha "vänner" som sviker dig. Någon ev. många kommer vända dig ryggen. En eller flera killar kommer krossa ditt hjärta. Du kommer krossa en eller flera killars hjärta. Du kommer bli osams med dina föräldrar. Du kommer tvivla på livet. Du kommer ha pengaångest och du kommer vara pengakåt. Några kommer prata bakom din rygg. Dina föräldrar kommer skiljas. Någon i din närhet kommer förfalla. Någon kommer börja knarka. Någon kommer ta livet av sig.
Och kanske om 11 år från och med nu kommer jag tänka tillbaka på det här blogginlägget och tänka: Tänk om någon hade knackat den här 20-åringen på ryggen och sagt titta här: Om 11 år från och med nu så kommer du ha mongolidbarn, din man kommer vara otrogen, du kommer ha problem med hyran, du kommer vara chipsfet. De du älskar kommer gå bort, du kommer ha problem med alkoholen.

Eller så blir det inte alls så. Jag bor nog i ett palats nu när jag tänker efter, min man är som utklippt ur ett paradise hotel avsnitt (fast med hjärna då) du har ett perfekt jobb och ditt kontor är i hjärtat av New york. Jag har tre barn som ser ut som fotomodeller och klarar alla mattekurser. Och din man maserar dina fötter medans din älskare matar dig med choklad. Jag har tre pooler och sju bilar, just because I can.

Nej, tacka fan för röda-pärm-problem.


Cause you have a bad day

Visst är det jävligt tråkigt när man befinner sig på ett mellanstadie, där man bara väääntar på att få in sin första lön. När man är rövigt pank och måste tänka till en extra gång innan man köper ett mjölkpaket, hmm.. behöver jag verkligen mjölk? Det är trotsallt 14 norska? Jag kanske borde lägga det på något annat.

Eller när man tänker mysa till det och köper en liten, liten, liiiten godispåse på sin lediga dag, går fram till kassan och upptäcker att det kostade 30 norska. Man går ut från affären med nästan gråt i halsen, det var ett jävla rån. Ännu mer rån när jag inte hunnit fått mitt skattekort så jag ska skatta 50 % på min kommande lön. Hur fantastiskt var det egentligen inte i Australien där man får lön varje vecka. Hade löst 90 % av mina problem just nu.

Nää, vet ni va. Att komma hem efter att ha rest. Jobba.. flytta.. börja bygga upp ett liv igen, är fan förbannat besvärligt, jobbigt, tråkigt och ja.. you name it. Jag längtar till sommaren, då jag har börjat bygga upp min ekonomi igen, betalat alla skulder, åker på festival, ligger i solstolen och lyssnar på musik. Typ så. Vilket positivt inlägg, men det är ungefär så här glad jag är idag. Ensam är jag också, Sanna jobbar, Elin är i Oslo och inreder sin nya lägenhet och Andrea har inte kommit från Sverige än.

Nej, synd att klaga. Jag har ju åtminstone tak över huvudet.

And if I'd fall, would you pick me up?

Allting går faktiskt enligt planerna hittills, vilket har gått förvånadsvärt smidigt. Det är till och med så illa att jag börjar ana ugglor i mossen. I torsdags styrde jag bilen till Jessheim för att gå på arbetsintervju på Gardermoen. När jag kommer dit så är det första hon frågade "kan du börja jobba nu". Tydligen hade någon slutat samma dag som jag kom så det var bara sätta igång och lära mig alla nya arbetsuppgifter.
Smidighet nummer två var boendet. Fanns ett ledigt rum hos grannarna som jag fick ta över. Så just nu ligger jag på en madrass och speglar mig själv i alla vinklar. Det måste ha bott en pervers jävel här tidigare eftersom det är en spegelvägg runt hela sängen.
Ganska värdelöst inlägg det här men jag är sugen på att skriva.
Ha det fint!
ser mig själv i tre olika vinklar, hahah..freaky!

Btw. Jag är säkert efter med den här låten.. men för er som missat den Hello saferide- The quiz. Bra låt, bra text.

Happy ending

Nu har jag befunnit mig i Säfflehill i 1 vecka och två dagar.

Roligast med att komma hem..
Det roligaste med att komma hem var att det bara var Mamma och Elin som visste om det. Jag visste inte ens själv om det för två veckor sedan att jag skulle befinna mig på svensk mark. Jag bestämde mig så snabbt, på två dagar hittade jag en flygbiljett och bokade. Det var en underbar känsla att möta mamma på flygplatsen. Kramas och fälla tårar. Andas norsk iskall luft, trodde faktiskt att jag skulle frysa ihjäl när jag stod i flipp-flopp på Gardermoen. (Glömde att ta ut mina tennisskor innan jag checkade in väskan..)

Vi åkte till hem till Sanna och det pirrade väääldigt mycket i min mage. Jag visste inte om hon skulle vara hemma och vi har inte sett varandra på ungefär 1,5 år. Stod och kastade snöbollar mitt i natten tills jag fick se en otroligt förvånad Sanna sticka upp huvudet. Allt utbröt i ett stort gråtkalas, såklart..

Pappa var också väldigt roligt att överaska. Han kom in i hallen till mamma och jag sprang ut och sa "pappa, kan du hjälpa mig med min mobil" Han såg ut som om han sett ett spöke. Men efter att ha kramat mig några gånger gick det upp för honom att jag faktiskt var hemma..


Saknad i Australien..
Det var en sorglig känsla när jag sa hej då till mitt Australien-liv. Jag grät när jag lämnade Sverige, men jag grät ännu mer när jag lämnade Australien tror jag. Det känns ungefär som om jag gjorde slut med en pojkvän, som har behandlat mig som en prinsessa i 10 månader. Jag saknar allt så himla mycket. Klimatet, kulturen, människorna, havet, de vita långa stränderna, ölen mitt i veckan, tiden som inte fanns och inga måsten att ta tag i. Och såklart mina syskon! Jag älskade det, och jag kan inte beskriva det för någon som inte varit där. Det är väldigt skönt att min familj och Andrea och Elin hälsade på mig så de förstår vad jag pratar om, vilket de även sa själva.


Hemlängtan..
Det jag saknade mest när jag var borta var så klart mamma, pappa, släkten och mina vänner. Det var framförallt de där vardagliga sakerna som jag inte trodde att jag skulle kunna sakna. Laga mat, äta god frukost med fullkornsbröd, hushållsost och ett glas lättmjölk, vara själv, sova i min egna säng, ha en garderob att ha kläderna i, ha tillgång till tvättmaskin hela tiden, slippa betala för allt jag gör, ha människor omkring mig som verkligen känner mig osv. Småsaker som man inte uppskattar när man är hemma alls.

Men ska jag vara ärlig så hade jag inte så mycket hemlängtan överhuvudtaget. Det tror jag beror på att jag hade Sandra där hela tiden och Mikael kom efter 7 månader. Sedan var mamma och pappa där i 3 veckor och Elin och Andrea i 2 månader. Plus att jag visste att jag bara kan få ett visum i Australien och det var viktigt för mig att ta vara på den tiden så gott jag kunde, hemma kommer alltid finnas kvar.

Anledning till att jag åkte hem..
Den största anledningen till att jag åkte hem var nog pengar, plus att jag inte kände för att jobba så mycket. Jag kände också att jag gjort och sett det jag vill i Australien, kände mig på ett sätt färdig efter 10 månader. Valet jag stod mellan var att söka ett fulltidsjobb i Australien för två månader, eller åka hem och jobba i Norge iprincip. Och som ni ser så valde jag det sista. Som kirk sa "Du måste ta ett steg bakåt för att kunna ta dig framåt".

Tips till er som VILL resa..
GÖR DET! Ni är unga och har hela världen framför era fötter. Det finns även miljontals andra ungdomar/vuxna där ute som reser och som väntar på att träffa just dig. Att spendera 10 månader i Australien är det bästa beslutet jag någonsin tagit, jag ångrar INGENTING. Allt jag gjort, sett och upplevt har ändrat mig som person och fått mig att vilja se mer, se annat. Så om du går och velar fram och tillbaka och inte riktigt vet.. Ta steget! Du har ingenting att förlora på det. Säg att du reser och sedan kommer på att "fan, det här är ingenting för mig" så är det bara att åka hem och göra något annat. Då slipper du tänka "tänk om jag hade vågat". Då har du i alla fall ett svar om resa är något för dig eller inte :)

Nya mål..
Mitt mål just nu är att ta det lungt här hemma ett tag och sedan söka jobb, förhoppningsvis Norge. Vill verkligen resa Asien efter jag sparat ihop lite. Och hoppas då såklart att få med mig Sanna & co denna gång. Vi får se vad det blir, jag ändrar mig hela tiden. Men massa resor kan jag garantera att det blir! :-)

Vi hörs!

Melbourne

Har var det milt sagt dott kott.

Efter skydivingen tog vi bussen vidare till Surfers paradise dar Sandra, Kirk, Krille och Bobban vantade. Vi handlade hundra kilo mat for att kunna fira 2 julafton, en Australiensk och en svensk. Pa den Australienska ska man ata vad man kanner for, ungefar allt till en bbq och dricka sa mycket man bara orkar. Den svenska julafton kandes valdig konstig, men tur att man hade goa personer runt sig, annars hade nog hemlangtan tagit over. Jul ar min favorithogtid och det var forsta gangen jag firade utan slakten. Den dog, men inte lika bra som hemma. Men jesus vad vi at och drack. Iprincip det enda vi gjorde under de 5 dagarna vi var dar. Traffade aven manga av mina vanner dar, sa det var trevligt.

Efter Surfers drog vi vidare till Sydney for att hamta upp var campervan som skulle bli varat hem pa 4 hjul i 2 vecker framover. Att laga mat i campingkok, inte ha en dusch eller toalett, sova som frysta fiskpinnar, inte ha tillgang till tvattmaskin osv. Hor inte direkt till vanligheterna och det var ju det man fick vanja sig vid. Vi kande oss rena aven om vi inte duschat pa 3 dagar, bara det forklarar ju situationen. Och nar vi val hittade duschar sa var det som att hoppa i en isvak. Men vi far ju absolut inte glomma bort vilken fantastisk frihet det ar med bil. Vi kunde aka och stanna precis vart vill och det ar ju trotsallt en liten myskansla i att vara runt varandra 24/7. Irriterad som ini helvete var jag nar vi akte runt 2,5 timme i Sydney utan att veta vart vi var, och att den rutten vi skulle gora skulle egentligen ta 15 minuter. Menmen.. Man lar sig lite om sig sjalv ocksa ;)

I Melbourne korde vi Great ocean road, maktigt ar det narmaste ordet som kan beskriva det. Hoga berg, djupa hav, oslagbar natur, vita strander, vilda koaler och sol. Jattefint, det far man inte missa om man aker hit.

Nu har vi precis lamnat tillbaka bilen och ska hitta till varat hostel. Jag soker jobb for fulla muggar har. Har 2,5 manad kvar i Australien, tiden tickar. Och har planerat att byta ut mina klader som jag bart pa i 9,5 manad tills jag kommer hem, plus slinga haret och lite sant. Sa det ar bara leta pa. Ett jobb har jag fatt som servitris men inte tillrackligt med timmar. Vi hors snart!

Skydiving i Byron bay

Idag ringde klockan 5.30 och da var det bara kliva upp efter cirka 4 timmars somn, satta sig i en minibuss och aka vidare till nagot som skulle kunna ha blivit min dod - skydive. Nar vi var dar var jag nastan inte nervos alls, nej nervositeten kom nar vi satt i planen pa vag upp, och en av instruktorerna visar en klocka och sager "nu ar vi nastan halvvags" nar jag redan tyckte att det var alldeles for hogt. Nar forsta killen hoppade ut insag jag att "FAN, JAG VILL INTE, JAG GOR DET INTE, FAN HEEELLER" men det fanns ingen atervando. Mina ben skakade, mina fingrar, mitt hjatta slog dubbelslag. Han spande fast mig och tvingade mig att satta benen utanfor planen. Ratt konstigt att sitta och dingla med benen 14 000 ft over marken, jag var vid det har laget skrackslagen.

Efter att ha sett videon kan man verkligen konstatera hur hela min kropp HATADE att vara dar. Jag trycker in hela ansiktet for att vara sa langt ifran kanten som mojligt, vilket resulterar i fem dubbelhakor. Samt viker kroppen bakat och knyter ihop benen. Han drar bak mitt huvud och jag ser dod ut samtidigt som munnen ar oppen. Haha, skulle verkligen vilja kopa videon men min ekonomi tillater tyvarr inte det. Men har tre manader pa mig att fa ihop lite lappar sa kommer jag antagligen bestalla den. For jisses vad kul!  Aven om jag skulle gora det igen sa skulle jag nog aldrig se lika javla rolig och dum i huvudet ut.

Nar jag val hoppat ut fran flygplanet hade jag sadan jakla adrenalin-kick. Har aldrig haft en sadan kansla i hela mitt liv, det ar det absolut basta jag gjort. Att falla fritt i luften och titta ner pa marken, vilket man inte uppfattar verkligt utan ser ut som att titta pa en orienteringskarta. Verklighetsuppfattningen ar inte sa stor dar uppe i himmelen.

Sa ni som funderar pa att gora skydive och tanker att ni inte vagar. GOR DET. Nar ni val ar dar uppe finns det ingen utvag, vill du ner pa marken igen - maste du hoppa. Och instruktorerna var valdigt profficionella, utan dem hade jag aldrig gjort det. Men det var valdigt smidigt, och tro mig jag har aldrig skakat sa i hela mitt liv men samtidigt aldrig kannt mig sa bra och stolt efterat. DO IT :-)


Fraser Island

Just nu sitter jag och vantar pa att min buss ska komma om 1,5 timme. Vi hade ju sadan tur sa nar jag bokat Elin och Andreas biljett sa fick inte jag plats i den, sa far ta en buss som gar tre timmar senare. Jatteroligt tycker jag att aka buss i 10 timmar sjalv, hurra!

I Rainbow beach har vi varit pa Fraser Island och campinglivet fick verkligen sattas pa prov. Tre dagar utan dusch, laga mat mitt pa stranden, ata knastrig mat pga. sanden, grava sig en grop for att pissa i, sovande i talt utan kudde och madrass, skydda sig fran dingos och lukta bajs konstant, fick aven dela bil med tyskjavlar vilket forsamrade resan ratt mycket. De VAGRAR ju prata engelska aven om till och med ledarna sa till dem att det var otrevligt, de suckade bara som svar och fortsatte prata pa tyska. Min fraga ar, VARFOR reser tyskar? De ar sa forbannat javla trakiga, snala, sura, tysta, dumma i huvudet och umgas BARA med varandra och pratar BARA tyska. Jag, Andrea och Elin forsokte lista ut vad det har beteendet beror pa och vi valjer att skylla allt pa Hitler, javla hitler.

I alla fall, vi gled runt i vara monsterbilar pa varldens storsta sando, badade i sjoar, solade nar val solen bestamde sig for att titta fram, besteg ett megahogt sandberg (vilket ledde nastan till tarar och grym mjolksyra i benen), festade pa kvallarna med en trubadur som fick alla och sjunga med. Det fanns bada bra och daliga saker med Fraser, jag tror dock att vadret och tyskarna sankte ner resan. Men ja, fantastiska platser och mycket harliga manniskor.

Imorgon ska vi till Byron bay och vara dar i 4 dagar. Imorgon star fallskarmshoppning pa schemat, och jag ber till gudarna att slippa vara en av dem som fallskarmen inte falls ut for. Jag kan inte fatta att jag betalar for att hoppa ut genom ett plan?? Men om jag ska lyssna pa vad alla andra har sagt sa ar det en av de basta kanslorna man kan ha.

Nu ska jag forsoka att aterberatta en rolig handelse som hande inne pa supermarket har, ja jag vet att man inte ska aterberatta sant, men jag ger det ett forsok. Kanske skrattar ni, kanske inte. Men om ni inte skrattar ar det for att ni ar skittrakiga, eller for att vi var overtrotta.

Jag, Andrea och Elin skulle ga och kopa cigg. Andrea star forst i kon, jag bakom och Elin bakom mig.
- Hi, can i have Holiday please?
- Do you have your ID with you?
- Eeeeh.. oh noo..
- Oh, i can buy it. Sager jag utan att tanka riktigt..
- But.. I want one more please.
Kassorskan ser chockad ut och lagger fram tva paket.
Sen ar det dags for Elin att kopa som ocksa har glomt id, utan att tanka griper jag in igen och bara "I buy it" kassorskan far ett utbrott (som redan var en surkarring och bara "NEJ NEJ, DET HAR SER INTE BRA UT, GA UT HARIFRAN"
Vi gar ut, Elin utan cigaretter. Vi skulle borja roka men inser att vi inte har tandare. Elin bestammer sig for att ga in och kopa en, kommer ut efter cirka 10 minuter och har blivit nekad IGEN. Har far man tydligen inte kopa tandare om man inte kan visa legg och bevisa att man ar over 18 ar. Skamligt fick jag ga in och kopa en tandare. Vi kommer aldrig mer atervanda till den affaren igen. Australien har sa otroligt mycket lagar, dumma lagar. Dock har vi nastan aldrig tidigare varit tvungen att visa ID, men ja.. surkarring var det ju sa att.

Nu ska jag ga och posta julkort. Sa hall koll pa brevladan dar hemma :)

You only live once

Har precis klivit av "The Atlantic Clipper" efter tre fantastiska dagar. Det ar den basta baten jag varit pa, vilket de aven ar kanda for "den storta baten och aven den basta". Stralande solsken, kristallklart vatten, skonaste manniskorna, underbart crew, roligaste lekarna, snorkling, alldeles for mycket havande av goon osv. Helt javla fantastiskt underbart. Vi korde efter mottot "you only live once" och nar man hor en av sina basta vanner skrika "NUUU AR JAG LYCKLIG" ja, da vet man att livet ar ratt perfekt, bekymerslost och helt underbart. Kanns som om jag befinner mig i mitt "Happy place" just nu.

Innan vi gick pa baten gick vi till Peter pans (dar jag tidigare jobbat) for att lamna vaskorna. Var pa Jemma tittar pa mig och sager "jag behover tre tjejer" jag tittade tillbaka, gjorde en vinkning och sager "here we are". Hon behovde oss for att fylla upp en bat dar vi skulle agera modeller for deras nya reklamtidning. Sa det enda vi behovde gora var att spendera tre timmar pa en segelbat i stilla havet samtidigt som en helikopter cirkulerade runt vara huvuden och tog kort. Inte nagot man tackar nej till direkt. Kommer lagga upp bilderna har sa snart hon mailat dem till mig.

Nu ska vi ladda upp infor kommande aventyr. Och jag ska aven gora allt jag kan for att fa tillbaka min rost. Tappar alltid rosten nar det blir for mycket av det goda. Ikvall ska vi till en bar med alla som var pa baten for en sista kvall. Love it.

Oh, this is a start of something good, don't you agree?

Gah, blir galen.. Forsoker att uppdatera bilder pa facebook men det funkar ikke. Far heller inte over mina bilder pa mitt usb for att det star att det ar fullt, trots att det inte ar nagra bilder pa det? Lite smatt frustrerande. Men bilder kommer forhoppningsvis inom en snar framtid :)

Sa hur var det att se mina tva basta vanner efter 8 manader da? Helt fantastiskt, underbart och konstigt.. Fast vi foll in i vara monster pa en gang och det kanns inte ens som vi varit ifran varandra. Precis nar jag klev av planet i Cairns sa ringde Andrea och sa att de var i Cairns och vantade pa mig. Vilket jag inte hade en aning om eftersom vi inte haft kontakt da Elins telefon inte fungerat. Sa det var minst sagt en overraskning att se dem sta och vanta pa mig utanfor Hostelet. Utbrot i ett enda stort pratkalas, prata i mun, alla vill prata, alla vill lyssna mote.

Sa himla roligt att fa hora saker som hant hemma och kanna sig lite uppdaterad. Har kommit fram till att jag ar efter i musikvarlden, filmvarlden, "hant extra Saffle" osv. Kul nar Elin sa "ja i somras gjorde jag det, nar vi var i Usa gjorde vi det o det, forresten du har inte sett min tattuering val?" Da inser man att 8 manader ar ratt lang tid. Jag ar nu annu mer overtygad om att aldrig mer aka tillbaka till Saffle. Bara for att traffa mamma och pappa men alla mina vanner bor ju numera i Norge, so what's the point?

I fredags var vi ute och jaaaklar vad roligt vi hade. Dansade fran det vi kom till det vi gick, nar klockan slog 4 slutade Andrea dansa och sa "Nej, nu gar jag hem". Haha, sa vi foljde hennes order, gick till donken och sedan till hostelet. Just nu ar de ute och dyker (aviiiiis!) Men jag har redan gjort det sa valjer att spara mina pengar.

Vi har aven gjort en reseplan, och herregud vad vi har att se fram emot nu. Jag vet inte vad jag ser mest fram emot? Mata delfiner? Skydive? Bila genom Oz? Withsundays? Fraser? Surfa pa sand? Aka motorcykel? Sidney? Melbourne? OSV, det har kommer bli en fantastisk resa!!

Give me tomorrow

JAG AR FRIIIII!! Ja, ungefar sadar kanns det. Efter att ha arbetat i Kathrine och paketerat mangos varje dag, minst 6 dagar i veckan minst 11 timmar om dagen. Aldrig mer sager jag bara. Det var med lattnad jag lamnade stallet och ni har mitt ord pa att jag aldrig mer kommer satta min fot dar igen. Dock kommer jag sakna sa otroligt manga, det ar konstigt hur nara man blir manniskor nar man reser under sa kort tid. Blake blev min narmaste van dar, vi umgicks varje dag i en manad 24 i 7. Man hinner med att prata om allt mellan himmel och jord under den tiden.

Just nu befinner jag mig i Darwin, och sitter for forsta gangen pa en dator pa over en manad. Jag kanner inte for att prata med nagon, samtidigt som jag kanner mig ensam. Haha.. jaa, nar man hanger med sa mycket manniskor konstant, borjar man langta efter ensamhet, och nar man ar ensam i en halvtimme sa kanner man sig ensamast i varlden. Imorse hade jag hela morgonen for mig sjalv, gick runt i lagenheten och skulle precis stalla mig och gora nudlar nar stromen gick. (De jag bor med glomde att betala) sa hade absolut ingenting att gora. Varst var att air condition slutade att fungera sa jag gick runt och svettades!

Jag kan inte vanta tills imorgon da jag lamnar Darwin och den har sjuuuka varmen, sitta pa en bar tillsammans med Elin och Andrea som jag inte sett pa 8 manader. Jag kan inte tro pa att de redan ar i Australien, det kanns sa overkligt. Jag ar sa himla exalterad av att traffa nagra som kanner mig utan och innan, nagra jag inte behover presentera mig for utan bara vara. Kommer bli de basta tva manaderna har tror jag.

Och ja, har aven sett pa facebook att det borjar narma sig jul. Jag fick mig en chock nar jag sag allas bilder pa lussekatter och forsta adventsljus. Jag hade ingen aning? Har ingen kansla alls, ingen julmusik, inge julpynt, inte kopt julklappar osv. Och att det ar stralande sol och 45 grader utomhus far mig ju inte direkt att bli pamind. Allt ar bakvant..

Herregud vad jag kommer sakna de jag jobbade med, speciellt en viss person. Att traffa sin dromkille i Australiens skithala var inte nagot jag raknat med.

Over and out my friends!

Livstecken

Det var ett tag sedan jag skrev har nu, vilket beror pa att jag ar mitt ute i ingenstans och har ingen dator. Nu har jag hittat ett internetcafe i alla fall. Just nu bor jag tillsammans med en kille fran Frankrike, en tjej fran England och en annan tjej fran Canada. Sa en mix ar det, den jag umgas med mest ar tjejen fran Canada, jattego tjej. Medan de andra tva ar otroligt speciella manniskor, och jag far bita mig i lappen for att inte fa utbrott pa dem. Vi bor 25-30 minuter fran stan i en gron liten stuga, inte alls stor, ingen lyx har inte. Toaletten hittar man pa baksidan i ett litet hus, dar det garna haller till spindlar, grodor och en mix av insekter. Lika spannande varenda dag att ga in dar, for man vet aldirg vad man kommer hitta. Kanns aven lite konstigt att ta en dusch nar en groda sitter och stirrar pa mig, men jag borjar vanja mig lite.

Det ar fruktansvart varmt har, men aven det har jag vant mig vid. Det ar minst 40 grader varje dag. Igar regnade det och var 30-35 grader, jag och Blake gick omkring med gashud och satte pa oss tjocktroja.. Haha, ja ni forstar att man blir knapp har :p

Vi jobbar vaaaaldigt mycket och hela tiden. Vi borjar 7 pa morgonen varje dag, maste ta bussen kl 6 sa gar upp runt 5.30 varje dag. Vi slutar nar vi ar fardiga, vilket kan vara allt mellan 11-15 timmar framat, sa vi vet aldrig i forvag. Igar var det halvdag (som de kallade det) baraa 9 timmar. Men har vant mig vid det med, att komma hem runt 4 kandes valdigt lyxigt igar. Jag har traffat valdigt manga trevliga pa jobbet, aven valdigt manga efterblivna och udda manniskor, en kulturmix. Mycket fransman och asiater dessvarre. Har ingenting emot dem en och en, men nar de ar i grupp och bara pratar sitt sprak blir det oerhort trakigt, speciellt med det jobbet som redan ar fruktansvaaart trakigt!

20 ar har jag hunnit fylla ocksa. Antligen! Kanske inte dromlaget att fira det i Kathrine men om jag tanker pa allt roligt som kommer handa i framtiden kan jag offra den dagen. For om mindre an tre veckor ar Andrea och Elin har, om mindre an tre veckor kommer jag fa se dem. Ska bara fa detta jobbet overstokat sen blir det ut pa aventyr igen och backpackerlivet fortsatter! :)

Darwin

Hellooo

Spenderade mina sista "lediga" dagar i livet i Surfers.. Brisbane var alldeles for gratt och trist for att stanna. Sa var verkligen aaaaskul att traffa alla igen. Saknar det som faaan. Just nu ar jag i Darwin, och roooov vad varmt det ar. Vet inte hur jag ska overleva det har? Direkt nar jag klev av planet var det som att kliva in i en bastu. Overdriver inte ens. Imorgon ska jag aka ner till Kathrine dar farmen ar och enligt Micke ar det annu varmare dar. Forut var det ungefar 35 grader och det ar tydligen "daligt vader". Jisses, men ser fram emot det har, kommer bli kul, hoppas jag iaf :D


Mangooos

Nu ar jag i Brisbane tillsammans med mamma, pappa, Sandra och Kirk. Ska spendera nagra sista dagar har innan mamma och pappa aker hem. :( Brisbane ar faktiskt ingenting annat an kallt om jag ska vara arlig, staden tycker jag paminner lite om Oslo. Mamma och pappa ar pa zoo just nu och jag tankte fixa med mitt nya jobb- MANGOPLOCKARE, hurraj! Haha.. Ja, jag vet, men jag ser fram emot att leva pa en farm lite. Att se "den andra delen av Australien". Men jag vet att jag antagligen kommer do dar uppe av antingen varmeslag (det ar 40-45 grader dar) eller att jag blir biten av en orm alternativ spindel. Som tur var ska jag paketera och inte plocka, men kommer antagligen fa gora bada sakerna. Sa nar mamma och pappa lamnar funderar jag pa att aka till Surfers paradise och halsa pa, eller stanna har. Men jag ar som manga andra, inte allt for fortjust i Brisbane.

--
aaaah, satt precis och gjorde ett test for farmjobbet. Precis nar jag var fardig sa forsvann resultatet, hur irriterande??? :(

Tripp med familjen

Nu har jag rest med hela familjen en vecka och man kan saga att det varit otroligt intensiva dagar. Krangel med boende hit och dit, men 3 pa natten styrde jag, Kirk, Sandra och Micke bilen mot Cairns. Tar ungefar 8 timmar dit harifran, Australien ar sa sjuuukt stort. Vi stannade till pa Mission beach for lite mat, sol och bad. Helt underbart vackert att vara pa stranderna har, kritvit sand och turkost hav, hur kan man inte alska det?

Att se mamma och pappa pa flygplatsen kandes skitkonstigt, som vanligt och helt underbart. Vi gick ut pa kvallen och firade att de anlant med god mat och ol. Dag tva akte jag, Sandra, mamma och pappa ut pa en bat for att snorkla och dyka i barriarreven. Jag har redan gjort det en gang, men det ar verkligen nagot jag gillar. Skulle kunna gora det hur mycket som helst. Otroligt underhallande att se mor och far i tight dykardrakt ocksa. Dag tre akte vi upp till Port Douglas for den fyra mil langa stranden. Dar jag ocksa redan varit. Dag fyra var det dags att packa vaskorna och bege oss mot Airlie beach. Vi passade pa att gora Cape revolution, titta pa regnskogen, vattenfall och andra sevardigheter. Det har var en valdigt kort sumering av allt vi gjort, men det ar sa himla mycket. Igar akte jag, mamma och pappa ut till Whitsundays. Kom tillbaka som tre kraftor, jattefiiint. Som tur ar gick den roda fargen over ratt snabbt.

Just nu bor jag pa hostel och ska gora det till onsdag da vi aker till Brisbane for 2-3 dagar innan vi sager hej da till mamma och pappa, tiden har gar jattefort. Hade en valdigt trevlig utgang igar ocksa, stukad fot, trasig mobil (vilket resulterade till att jag har varit vaken sedan sex, hade ju ingen klocka- inget alarm - radd for att komma forsent till jobbet, TROTT), illamaende. Men kul hade jag i alla fall! :)

Glomde att beratta, nar vi satt och kakade glass i Cairns kom det en lang, slingrande, forvirrad orm mitt bland folksamlingen. Folk blev heeeelt galna, aven vi.. En sekund sa hade folk hoppat upp pa bankar, gallskrek, sprang runt.. Ja RENA paniken. Helt plotsligt borjar tva killar att gapskratta, det visade sig vara en fejkorm. Men den sag saa javla verklig ut, rorde sig precis som en orm och allt. Skitackligt, men ratt roligt nu nar jag tanker pa det i efterhand.

Ikvall far jag se vad jag hittar pa. Ska forsoka hitta en ny mobil ocksa. Roooligt med utgifter, speciellt nar jag kopte en laddare igar for 210 spann :(


Morsaaan

Haha, pappa!

Grodan Sandra

Jag

Har det ratt skont :)

sexigt



Puss.

Om

https://cdn1.cdnme.se/cdn/9-2/2552856/images/2011/32454_390643922967_646252967_4110993_2423960_n_134641597.jpg

I den här bloggen får ni chans att följa mitt äventyr i Australien. Ni kommer få läsa om hur det är att ta sig fram på bedrövlig engelska, i ett helt främmande land med endast en ryggsäck på ryggen. Enjoy!
RSS 2.0