setyoufree

Idag har jag fått träffa brorsan och han ligger och sover skönt i mitt rum nu. Vilken konstig känsla men ändå inte. Känns verkligen inte som om det var ett halvår sedan jag träffade honom. Det är iprincip det jag gått och väntat på hela dagen idag, så när han plötsligt dök upp inne på Peter pans rusade jag fram till honom med ett glädjeskrik och skrek "titta Sandra, seruu vem som är här eller????" och gav han en stor kram, haha.. Samtidigt som det på något vänster kändes helt naturligt. Vi har dock inte hunnit umgås så mycket idag eftersom jag jobbat från 9- 10 på kvällen, så får ta igen den tiden imorgon istället. Nu sitter jag i alla fall med en snus under läppen och en godispåse en centimeter ifrån mig, vääldigt bekvämt och det har aldrig smakat bättre.

Känner verkligen att jag ändrat livsstil nu, vilket jag tyvärr var tvungen att göra med tanke på min budget. Så nu är det jobba, sova, äta, hänga och träna som gäller. Imorgon ska jag, Kirk och Mikael gå till gymmet så har tänkt att köpa ett gymkort för en månad till att börja med. Ska bara vara här i ca 2 månader och sedan bär det iväg på nya äventyr. Jag kan säga att jag nästan har mitt halvår planerat. I november till slutet av januari ska jag resa med Andrea och Elin sen har jag bara 2 månader kvar, känns heeeemskt! Tror att den sista tiden kommer att gå otroligt fort också.

Nu somnar jag snart sittandes, så godnatt på er! :)

Idag provjobbade jag på en nattklubb i baren, vilket var väldigt roligt. Men jag märker tydligt att jag har glömt bort vad jobbigt det är att jobba med tanke på att jag inte haft ett seriöst jobb sedan jag lämnade Sverige. Så det värker rätt gött i benen just nu eftersom jag inte hade på mig några riktiga skor. Jag gillar inte att vara ny på ett jobb, när man måste fråga om allt och inte riktigt hittar något på kassan eller någonstans. Jag vill kunna allt utantill och inte fråga, typiskt mig. Efter skiftet 03.30 (!) sa chefen att hon var väldigt imponerad av min prestation och undrade om jag ville bli anställd. Självklart vill jag det, pengar gled ner rätt fint i fickan också. Wiho, påfyllning. Helt okej att redan ha två jobb för att bara varit i Airlie i två dagar.

Efter jobbet bestämde jag mig för att gå hem, trots att det är så mörkt (och ingen belysning heller för den delen) att man inte ens kan se sina egna fötter. Det är ju lika bra att jag vänjer mig eftersom jag har många nätter framför mig. När jag kommer in på en avskild, rätt mörk väg ser jag en kille komma springande. Han skriker "stanna, du måste vänta.. jag menar allvar, snäälla vääänta" Jag blir så chockad, så dum som jag är väntar jag. Den här killen kommer alltså ut från skogen. När han är framme vid mig faller han ihop och ligger raklång framför mig. Jag visste inte vad jag skulle göra och ångrade genast att jag var så dum och väntade, men var rädd att han skulle springa efter mig annars.

Till slut reser han sig upp och säger "det är allvar, en kille håller på och slå ihjäl sin tjej där nere" samtidigt som han pekar in mot skogen, liksom en ännu mörkare plast. Jag svarar att då borde han ringa polisen. Men han hindrade mig snabbt och sa "att han ville inte dra in polisen, det var onödigt. Om bara du följer med mig så kan vi stoppa dem tillsammans". Nu började jag bli rädd, inte en kotte skulle se, eller få reda på om den här killen skulle på något sätt skada mig. Så jag svarar snabbt att jag inte har tid. För jag menar, om det här nu verkligen skulle hända, varför skulle det inte vara rädd att dra in polisen? Redan där fall mönstet.

Jag går iväg snabbt och när han är utom synhåll börjar jag springa. Det läskiga är att det är såå många ställen utan gatubelysning, och även en ödslig park som jag måste gå igenom. Jag vänder mig sedan om när jag börjar närma mig parken och ser att någon följer efter mig. Fick sådan jävla panik och sprang allt jag kunde, när jag väl kom hem sätte jag mig och tittade i väggen. Ställer mig frågan varför, varför, varfööör ska alla skumma typer prata med just mig? Usch, det var så läskigt så jag kommer aldrig mer gå hem igen. Lägger hellre 70 spänn varje dag på taxi faktiskt.

Nu ska jag sova, ta hand om er där ute.

Sådär ja, nu har jag flyttat tillbaka till min kära syster. Jag älskar Surfers, kommer alltid göra. Där hittade jag de bästa vännerna och har jävligt bra och roliga minnen där, men jag tillbringade alldeles för lång tid på samma ställe, vilket jag inte ångrar heller. Men jag behöver cash och om jag stannar i Surfers kommer jag bara spendera dem, så därför fick mitt beslut bli att åka hit och förhoppningsvis hitta ett jobb. Antar att jag inte kan leka runt hela året utan de seriösa stunderna måste också komma. Men jaaa.. som sagt saknar jag alla och alla roliga nattklubbar, så när Elin och Andrea kommer så ska vi lätt åka tillbaka.

Just nu väntar jag på att mina potatisklyftor ska bli värdiga och sedan ska jag gå in till stan och prata om ett jobb. Jag har redan fått ett på Peter pans men det är bara två timmar om dagen så det är inte mycket att hänga i julgranen. Ska försöka hålla mig inne och jobba järnet så jag blir rik.

Roligare än såhär blire inte. Catch you cool cats later, som Tom skulle ha sagt.


brorsan är här på Måndag också :)

Jag borjade grina igar, tva ganger. Av saknad. Varje gang tarar rinner ner pa min kind har sa blir jag lika chockad. Jag kan liksom inte grina har, om det inte hander nagot riktigt, riktigt jobbigt. Sa varje gang jag hander far jag en uppenbarelse att jag faktiskt fortfarande har kanslor. Forsta gangen var i alla fall nar mamma ringde, hon rackte over luren till mormor, en rost jag inte hort sen jag satte min fot i Australien, hon ar gammaldags. Hon kan varken med dator eller mobilen, knappt telefonen. "Angelicaaa, nar kommer du hem?" (Bred Kristinehamska)

Andra gangen var nar jag pratade med Andrea. Hon ar sa fin manniska, och henne har jag inte heller pratat med pa ca 4 manader for att hon har varit ute och rest. Det fick mig att inse att jag nog saknar manniskor mer an vad jag tror, men jag anvander min overlevnadinstinkt for att kunna vara kvar har. Hur som helst kommer det bli ett stort gratkalas nar min familj och vanner ar har. Ni ar sa fina, jag saknar er.

Puss

Nu har en helt nykter vecka passerat vilket kanns lite konstigt. Jag har flyttat in med Laura, Laura och Tom. Kanns valdigt skont att bo med sadana bra manniskor som alltid ar pa g och vill hitta pa nagot. Mina forra rumskompisar var ju sjukt trakiga.

Forra veckan var Sandra har som jag inte sett pa 4 manader. Kandes anda inte som det var salange sedan eftersom vi pratar varje dag i telefonen. Eftersom hon kom pa kvallen sa tog vi det lungt, skulle bada bastu men fick inte pa den. Badade lite i jazusin istallet (som jag fortfarande inte kan stava till). Dagen efter akte vi till Dreamworld som ar som en mix av Liseberg, ett zoo, vattenruchkanor och cowboystalle. Det var valdigt roligt att gora nagot annorlunda. Pa kvallen kakade vi upp allt underbart svenskt godis som jag kopte fran Ikea, jag tror det far bli en svang dit igen minsann. Hon akte hem pa morgonen och jag stadade hela lagenheten infor flytten.

Den har veckan har som sagt varit valdigt lugn, eftersom vi bestamde oss for detox och inte dricka. Sa i fredags var jag, Laura, Laura och Brandon pa bio "friends with benefit". Riktigt bra film, mycket sex. Efter bestamde vi oss alla tre for att skaffa pojkvan, i alla fall en pa sondagar, nar man kanner sig ensam och myssugen, haha!

Igar var vi pa Timezoon, vilket ar en stor spellokal med massa olika roliga spel. Vi kopte ett kort for tre timmar, sa efter de timmarna var vi helt slut och avslutade dagen med en film. Men jadrigt roligt var det i alla fall.

Har aven fatt besked om att min bror kommer om 20 dagar, fan vad kul. Nu ar det alltsa inte langt kvar tills hela familjen samlats och jag far borja resa igen. Jag langtar verkligen!!! Men samtidigt trakigt att lamna alla underbara manniskor som jag mott har. Men an slutar inte min resa ;) I alla fall 7 manader kvar, Whoop whoop!